Hur Köpenhamn blev en arkitektonisk och designmässig förebild

Dansk design var ursprungligen en produkt av 1950-talet. Under efterkrigstiden upplevde man en brist på material och därmed en stor efterfrågan på hållbarhet och hög kvalitet. Design från den här perioden kännetecknades alltså av enkel design, funktionalitet och minimalism. Dansk design är helt enkelt gjord för livet.

Köpenhamn var faktiskt vaggan för begreppet "design to improve life" - det övergripande temat för världens största designpris, INDEX: Award som anordnas av The Index Project.

Dagens designere, som Louise Campbell, HAY, Normann Copenhagen, Cecilie Manz og Muuto, støtter seg alle til elementer fra etterkrigstidens danske designklassikere.

Danmark har dessutom successivt höjt sig till en hög nivå av modemedvetenhet med butiker och modeskapare som Mads Nørgaard, Henrik Vibskov, Stine Goya och Wood. Någonsin hört talas om begreppet demokratiskt mode? Det omfattar bärbara och högkvalitativa kläder som är överkomliga för de flesta. Det finns inte många städer som kan skryta med att ha så många butiker med kvalitetsmode av medelpris som Köpenhamn.

En historia av funktionalism

När det gäller dansk arkitektur så introducerades det under 1930-talet en rationell arkitektur av betong, glas och järn som utformades för att möta tidens sociala behov. Sedermera utvecklades och mixades den med karaktärsdrag från modernismen som med användningen av oregelbundna jordplaner, interiörer med öppna planlösningar, platta tak och glasfasader.

Arne Jacobsen blev den ledande arkitekten i Danmark under efterkrigstiden med husen Bellavista norr om Köpenhamn, stadshuset i Köpenhamnsförorten Rødovre och Radisson Blu Royal Hotel i Köpenhamn, där han designade allt från ut- och insidan till silverbesticken som användes i restaurangen och därmed blev hotellet det allra första designhotellet i världen.

På 1960-talet klev andra danska arkitekter in på världsscenen med Arne Jacobsen som exempel. Framför allt kan man nämna Jørn Utzons ikoniska operahus i Sydney som nu är ett världsarv och Henning Larsens byggnad åt utrikesministeriet i Riyadh.

Ljus, vatten, öppna ytor och hållbarhet

Idag domineras stadsbilden i centrala Köpenhamn av byggnader på 4-6 våningar snarare än de typiska höghusen av glas och stål som man ser i många andra huvudstäder. Staden står däremot långt ifrån stilla sett ur ett arkitektoniskt perspektiv. Samtida arkitektoniska tillägg till staden skjuter upp överallt och lyckas stilrent smälta in med de gamla historiska byggnaderna och palatsen.

Ljus, vatten, öppna ytor och hållbarhet är de viktigaste elementen för den nya arkitektoniska boomen som tagit fart i den danska huvudstaden. Framväxten av djärv stadsplanering och arkitektur i världsklass hittas nu i fyra viktiga delar av staden - nämligen Ørestad, Nordhavn, stadscentrumet och inte minst längs Köpenhamns vattenlinje. Närheten till och reflektionen av vatten på de här nya byggnaderna är ett gemensamt karaktärsdrag.

Designad för livet

De nya byggnaderna har designats för kultur och bostads- och verksamhetsföremål och viktigast av allt - för livet och människorna. Utöver utseendet och känslan av byggnaderna har funktionalitet och samspel mellan människor varit en prioritet för arkitekterna.

Förutom Cykelslangen är Tietgenkollegiet och 8Tallet bra exempel på den här tanken - båda är bostadshus som konstruerats för att föra samman människor. Ett utmärkt exempel på en extraordinär cykelparkeringsplats som designats för livet ses på Karen Blixens Plads. En av superstjärnorna inom dansk arkitektur under 2000-talet är Bjarke Ingels som lämnat arkitektoniska fotavtryck efter sig över hela Köpenhamn. För att nämna några har BIG (Bjarke Ingels Group) designat 8Tallet, VM Houses, VM Mountain och den urbana parken Superkilen i Köpenhamn.